Hej! Idag är jag ledig. I min kropp känns det som att det är en belöning för att jag igår satte läsårets sista betyg. En välförtjänt vila efter en hektisk tid. Går jag en sväng på stan får jag intrycket att ledigheten är en chans för gemene man (som inte jobbar inom handel, vård och omsorg eller hotell och restaurang) att sitta och steka på uteserveringar. En liten belöning för soldyrkande svenskar med jobb som inte innefattar helger.
Men så är det ju inte! Vi firar att Gustav Vasa blev konung, eller att 1809 års regeringsform klubbades, eller att beslut togs om 1974 års regeringsform, eller att Jackie Arklöv föddes samma dag som det beslutet togs. Vi firar Sverige. Kul!
Eller, nej, inte speciellt. Vi svenskar vet ju inte hur man gör. Så istället gluttar vi avundsjukt mot Norge och tänker att kanske, bara kanske, hade det varit värt att ta en ockupation under naziregimen, att tillhöra danskar under hundratals år och sedan tvingas in i unioner med svenskar för att få bli så glada en gång om året. Att ogenerat få vifta flaggor och känna att det är gött att tillhöra en nation.
Fast så är det ju inte. Det absolut bästa med Sverige är ju att vi genom tur, skicklighet och smutsiga eftergifter har haft den stora glädjen att undvika större nationella trauman de senaste tvåhundra åren (med undantag för Palmemordet). Vi har haft det stora privilegiet att få en ganska avslappnad relation till nationen. Och vi har landad i den sunda insikten att nationalism är ganska äckligt.
Nationalismen är en central del i vi och dom-tänkandet. En av de mest destruktiva och söndrande krafterna i den moderna historien. En politisk kraft som inte sällan utvecklas till fascistiska ideologier.
Jag förespråkar inte det gränslösa samhället. Jag inser att vi är, i pokertermer, "pot comitted" att löpa nationalstatsspåret vägen ut. Tåget går inte att stoppa, skeppet går inte att vända, vi är på Europaväg 4 och man får inte göra en u-sväng. Det är för farligt.
Men fasen vad skönt att vi i alla fall kan se och säga att nationalismen är lite äcklig. Vilket otroligt privilegium. Att vi kan skratta åt att amerikanarna måste säga att USA är "the greatest country in the world".
I nyheterna har det snackats om en ny bok ("Du gamla, du friska" av Eva Danielsson och Märta Ramsten) som handlar om Richard Dybecks nationalsång. En sång som aldrig var tänkt att bli en nationalsång. En sång som i perioder har varit hårt kritiserad, främst eftersom den aldrig nämner Sverige. Och visst är det väl dags att byta till någonting som vi faktiskt kan stå för. Som vi kan sitta på våra uteserveringar den sjätte juni och hjärtligt sjunga för varandra. Någonting som bättre skildrar den moderna svenska hållningen till nationen.
Här är mina tre förslag (för att undvika den kritik som riktades mot Dybeck har jag sett till att bara välja låtar med ordet "Sverige" i dem). Jag tänker mig att vi kan ha en folkomröstning rakt av sen kör vi på den linje som vinner.
Linje 1:
Chechen "Sverige" Rak och fin, "tiden läker inte alla sår men framtiden är vår". Frej Larsson är en ambassadör över den nya svenskheten. Provokativ och dryg men med ett hjärta av gyllene guld.
Linje 2:
Vi behåller "Du gamla du fria" men använder inofficiellt Elias feat. Frans "Who's da man" istället Det är ju svensk tradition med förvirrande Linje 2-val. Plus att Zlatan-kärleken är den nationalism i Sverige som känns minst äcklig. Den är genuin, den är imponerande, den är såväl heter- som homoerotisk, den är internationell och den bygger broar mellan sociala, ekonomiska och etniska öar. Den är det svenskaste vi har.
Linje 3:
Kent "Sverige" OBS: Allvarligt menat. Byt till den idag. Jocke Berg har, oavsett om vi väljer att acceptera det eller inte, en direktlina till den svenska folksjälen. Svenskarna gifter sig till Kent, svenskarna vill ha Kent på sina begravningar, svenskarna förlorar oskulden till Kent (kanske? Här gissar jag mest). Kent är med oss överallt, hela tiden (nu är jag lite raljant). Dessutom är "Sverige, Sverige älskade vän, en tiger som skäms, jag vet hur det känns" så fint och så stort (nu är jag allvarlig igen).
Ha en fin nationaldag nu Sverige. Vem du än är, var du än är.
