Efter en fin intensivhelg med serietecknare och Arvidsjaurprofiler försöker jag landa. Lyssnar på musik, läser Lokko eller bläddrar i ett Get Fuzzy album (Darby Conleys serie är god underhållning).
De texter i Lokkos samling som jag tycker bäst om är de där han istället för att snöa in sig på något brittiskt musikfenomen som just den vecken var oumbärligt lyfter frågan om smak till en mer allmän nivå. Det starkaste genomgående tema som kan vaskas fram från ett tjugoårigt författarskap är kampen mot den minsta gemensamma nämnaren. Han hatar att elitism och kultursnobberi ses som någonting negativt. Och detta skulle kunna vara odrägligt om det inte vore för att den grundläggande premissen till hela Lokkos författarskap är att populärkultur har kraften att förändra människors liv (han dissar t.ex. Ulf Lundell som söker utanförskap bara för utanförskapets skull):
"Skulle det alienera >>vanliga människor<< att berätta om någonting som verkligen har förmågan att förändra deras liv? Det kommer jag aldrig att acceptera."
I en mediekultur där dokusåpor är förstasidesnyheter, där Helena Trus tillåts skriva krönikor på en av våra största tidningar och där mer än halva svenska kritikerkåren turnerar runt med melodifestivalen för att twittra om Nordmans soundcheck skulle det behövas ytterligare 100 Andres Lokko utspridda på diverse tidningsredaktioner i landet. Då kanske det skulle bli någon jävla ordning.
Det finns egentligen bara en enda svensk journalist som jag tycker är lika påläst, poetisk och empatisk som Andres Lokko - Simon Bank.
Simon Bank är, förutom en institution vad fotbollsvetande anbelangar, en enormt vältalig och allmänbildad skribent. Han är en förebild för vad sportjournalistik kan och borde vara. Inga pilar som visar hur anfallare löper bakom en högt pressande backlinje och ingen grafik som visar huruvida domaren som missat en straffsituation var skymd eller inte. Simon Bank ser fotboll för vad det egentligen är, kultur.
Och där finns anledningen till varför jag uppskattar hans skrivande så mycket. Likt Andres Lokko så tror Simon Bank på kraften som den kulturyttring han skriver om bär på:
"(om Spaniens VM-guld och Iniéstas roll som matchvinnare)I en liten by i Albacete finns redan en gata som heter Andrés Iniesta. Nu kan vi döpa om större vägar till samma sak. De leder bort från cynismen, bort från arrogansen, fram till ett ställe där fotboll fortfarande är vackert."
Om några år hoppas jag kunna ställa Simon Banks samlade texter bredvid Andres Lokkos i min bokhylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar