#33 Teenage mutant Simon Gärdenfors

Jag anser att Simon Gärdenfors är en av Sveriges, om inte bästa, så iallafall mest intressanta rappare.

Skivan, Att leva med skammen, släpptes digital via Hybris i augusti och passerade nästan helt obemärkt förbi - jag har inte hittat en enda recension i någon tidning.

Tidigare har min invändning mot Simme G, i såväl Las Palmas som Far & Son, varit han inte framstår som speciellt musikalisk. Jag börjar dock i allt större utsträckning dra tillbaka denna invändning. Dels för att Gärdenfors har blivit bättre men också för att jag insett att det inte spelar någon roll.

Det hela blir tydligt när man lyssnar på Gärdenfors skiva och jämför den med en annan ny(ish) svensk hiphopskiva - Näääks skiva Näääk Vem?. De är båda svenska rappare som gillar att rappa om hedonism. Och visst Näääk har ett fint flow som är, jag letar efter ett bättre ord men, osvenskt - mjukt och lite släpigt. Men på tolv spår lyckas han bara säga en enda sak om och om igen, Näääk röker weed, Näääk dricker sprit och Näääk får babes. Snoop Dogg skulle skämmas öven skiten. Vad fan hjälper det att Näääk är grym när hans texter får Roxette att framstå som Hjalmar Söderberg?

Gärdenfors är helt enkelt bättre, han har mer att säga och han säger det bättre. Allt på skivan är inte bra, men det mesta är iallafall intressant.

Lyssna på Simme (som är rolig), Elda med papper (som faktiskt är lite gripande) eller Namnet va Näääkish (som är ungefär så mycket Näääk man behöver).

Och på tal om svenska rappare som är tighta men oftast inte säger så jävla mycket har Supersci just släppt ny skiva. Jag har inte lyssnat någonting än men det är troligen ganska bra skit.