#130 Ruby Sparks

Kontext. Det är viktigt att sätta saker i sin rätta kontext.

Jag såg Ruby Sparks idag, Jonathan Daytons och Valerie Faris - duon bakom "Little Miss Sunshine" - nya film. Jag gick in skeptisk då jag visste att filmen handlade om en författare som skriver om sin drömtjej varpå hon mystiskt uppenbarar sig. Ett upplägg som inte låter speciellt tilltalande, författare som skriver om författare är oftast plågsamt och manliga författares visioner av drömkvinnan är inte mindre plågsamma.

Filmen handlar om Calvin, en ung författare som romandebuterade med ett mästerverk som tonåring men som inte kan skriva uppföljaren. På uppmaning från sin psykolog så börjar han skriva om en person och denna person blir Ruby Sparks. En rödhårig och konstnärlig bohem som är omtänksam, småknäpp, sexuellt frisläppt och snygg fast på ett säreget sätt. Ofta filmad i motljus dessutom. Hon är konceptet manic pixie dream girl förkroppsligat. En morgon har hon tagit steget från Calvins papper, han skriver av någon anledning på en skrivmaskin, in i köket där hon står och fixar äggröra.



Såhär långt in i filmen har jag fått vatten på min kvarn. Skitfilm.

Sen händer något. Jag pausar filmen och börjar läsa på. Det visar sig vara Zoe Kazan, hon som spelar Ruby, som har skrivit manus till filmen. När jag fortsätter titta har mitt perspektiv förändrats en aning. Hon är inte en manlig manusförfattares drömtjej, hon är en kvinnlig manusförfattares nidbild av en manlig manusförfattares drömtjej. Intressant. Och när filmen börjar leka med idéerna blir det än mer intressant.

Om Calvin skriver "she speaks french" så kan helt plötsligt Ruby prata felfri franska. Och även om han svär att inte skriva om henne så kan han inte låta bli när relationen börjar knaka i fogarna. Hur påverkar vi varandra i relationer? Metaforen målar med breda penseldrag men är ändock giltig. Ännu en vändning kommer när Ruby får veta vad hon är, då har vi helt plötsligt en Frankenstein-berättelse. Hon blir monstret som hatar sin skapare. Den delen gillar jag allra bäst.

Mark Kermode, BBC:s skicklige recensent, lyfter fram en annan intressant aspekt. Ruby är en karaktär som hela tiden får sitt sinne och sina maner omskrivna. Denna karaktär är skapad av en skådespelare som spelat dussintals karaktärer som på samma sätt mitt under inspelningar skrivits om.

Ruby Sparks som film fungerar eftersom Zoe Kazan har skrivit den. Det är viktigt med kontext.

2 kommentarer:

Lotta Olovsson sa...

Jag såg trailern och tänkte på Weird Science, är det samma känsla? Är den sevärd förresten?

Robin Leonard! sa...

Den är sevärd.

Ibland är det pretto weird science, ibland är det Frankenstein och ibland är det 500 days of summer.

Den är ganska bra, fast mer intressant än bra egentligen.