#96 Metablogg #2

Igår droppade Adam och Pernish förbi med glögg och saffransbullar (lussebullar vackra som vore de foodstajlade). Jag lever ett ganska urbant liv här i Gävle. Naturupplevelserna består uteslutande av blåmesar som landar på min franska balkong och tittar in i vardagsrummet. De blir inte speciellt imponerade av vad de ser heller för när jag försöker fota dem flyger de iväg (det finns en metafor där någonstans). A&P är bra för att motverka den där instänga stadskänslan. De är husliga med sitt svampplockande och julbakande. Hur huslighet egentligen motverkar posturban stress vet jag inte, men det funkar.

Själv roddade jag ihop muffins (mitt go-to-sötebröd). Den första omgången bakades med rågsikt eftersom jag inte hade något vetemjöl hemma. Funkade hur bra som helst. Men det slutade ändå med att jag gick och handlade. När jag ändå handlade tappade jag fattningen lite och till slut blev det choklad och kaffe i mina små muffins.

Den snuskiga (alt. skitiga eller smutsiga, vet inte vilket som ligger närmast "dirty" i betydelse) lilla sanningen är att, i bakning precis som i matlagning, det enklaste är det godaste. Vanliga muffins med citronskal eller lite vanilj är godast. Jämt.

Mitt humorprojekt löper på. Jag funderade på roliga infallsvinklar till detta blogginlägg och kom fram till: "Rågsikt i ryggen" eller "Leila K bakar". Tyvärr visade sig att rågsikt i ryggen inte är speciellt roligt och att, naturligtvis, ungefär femtio andra redan använt Leila K-skämtet.

Lev och må. Är det en Norrlandsgrej att säga så?

4 kommentarer:

Lotta Olovsson sa...

Jag brukar fly till Fjällbonäs i tankarna när jag ledsnar på stadsliv.

Robin sa...

Jo det är ju den känslan man vill åt. Men det börjar vara så länge sedan Fjällbonäs fanns som någonting verkligt att det är svårt att uppbringa mer än flyktiga bilder.

Simon sa...

Var bakningen out of control?

Robin sa...

Japps!

When I turn my power on my owen goes electric