Det jobbiga med Take Me Home Tonight är att alla vill så väl.
Det ska vara en varm hyllning till själva konceptet åttiotalsfilm.
På ytan fångar den också allting och Topher Grace är så jävla charmig att man inte ser det först.
Filmen har inget hjärta.
Den har en klyschig fet kompis som ska vara rolig men blir högljudd.
Den har en protagonist som ljuger och vilseleder för att få "sin" tjej. Han erkänner, hon förlåter.
Den klarar inte Bechdel-testet.
Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar