Det är stressigt att vara lärare så här års. Betyg ska sättas, prov ska rättas.
Men jag är glad. Jag ligger bra till. Tidsmässigt. Inte superstressigt.
Dessutom:
DN:s Po Tidholm recenserar Musik för nyskilda:
"Detta är Scoccos mest ambitiösa och mest sammanhållna album på många år. Sist han gjorde en skiva var den praktiskt taget akustisk. Det var fint, men den där svalkan klädde inte riktigt i stålsträngat och munspel. Något skavde när det lantliga mötte det urbana. Jag har nämligen alltid förknippat Scocco med Stockholm. Dels för att han ofta använder staden i sina texter, men kanske mest för att han – i själva uttrycket – förkroppsligar stadens pretentioner. Stockholm är den avlägset belägna metropolen, Scocco den mondäna svensktoppsartisten. Ett spröjsat fönster mot världen."
Andres Lokko ansvarar för samma insats hos SvD:
"Det här händer väldigt sällan trettio år in i en artists karriär att man äntligen skriver den där sången och formulerar de där orden som man har ägnat hela sitt vuxna liv åt att försöka nå. I Mauro Scoccos liv och gärning heter den Jag saknar oss och fångar på så många vis allt han någonsin har velat säga om kärlek och - annars vore det inte Mauro - den obarmhärtiga saknaden när den har lämnat en.
Scocco gör med den balladen för svensk pop vad Malcolm Lowry en gång gjorde för 1900-talsromanen när han efter tjugo år av demoversioner till slut skrev klart den allra sista meningen i Under vulkanen."
Själv sjunger Mauro om tonårsvintrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar