#59 Säg det med en sång

En av amerikansk televisions mest underliga traditioner är musikalavsnittet. Inom animerade serier är det närmast kutym, men det blir inte för den sakens skull bra. The Simpsons har en uppsjö av olidliga musikalavsnitt och Family Guy vadar ofta knädjupt i det hopplösa Broadway-träsket - det är egentligen bara South Park som genom Trey Parkers musikalitet och sinne för parodi gynnas av musikalformatet.

Men animerade serier är en egen genre. Mer förvirrande är det när vanliga tv-serier efter några säsonger helt frångår sitt normala format och spelar in ett musikalavsnitt.

Scrubs har gjort det två gånger, that 70's show föll för frestelsen, Xena gjorde ett helt absurt musikalavsnitt, kanadensiska Sci-fi-serien Lexx sjöng och dansade, fängelsedramat Oz went musical och Buffy the Vampire Slayer gjorde the mother of all musikalavsnitt.

Jag inser att det finns en stark musikalnördstradition i USA och att många manusförfattare helt enkelt drömmer om att få göra musikal. Dessutom finns det en målgrupp, Glees framgångar vittnar om inte annat om detta. Men vem vill egentligen höra mediokra sångare framföra dåliga musikalnummer som med våld forceras in i handlingen? Ska vi acceptera att patienten har en tumör som får henne att höra musik eller det är en karaktär som dagdrömmer. Är slutresultatet värt allt vårt överseende? Knappast.

Avsnittet av Buffy är undantaget, detta av en mängd olika anledningar. Dels är serien förlåtande för formbrott, att en demon får alla människor i Sunnydale att börja sjunga är inte mer apart än någon annan form av ond magi som dagligen drabbar staden, dels håller text och musik hög kvalité, seriens skapare Joss Whedon har själv skrivit musik och regisserat avsnittet, men framförallt fungerar musikalnumren som ett effektivt dramaturgiskt grepp. När demonens onda magi drabbar karaktärerna kommer, genom sång, alla obehagliga hemligheter upp till ytan. Det är ett avsnitt som påverkar resten av säsongen, inte bara ett kul inslag. När körerna tystnat ligger en tung ångest kvar över gruppen, svåra beslut och mörka tankar har avslöjats, dynamiken är förändrad.

Det är också genom en ballad om seriens två lesbiska karaktärer som de äntligen får en sexscen. Efter två säsonger av samboliv där det mest explicita som visats upp är en snabb puss eller en handhållning, detta samtidigt som de heterosexuella parens sexliv detaljerat kartlagts, beskrivs för första gången deras förhållande som någonting annat än en nära kompisrelation.

How I Met Your Mother som under två säsongers tid sakta tappat greppet är antagligen inte långt från att kötta ut kortare nummer som Barneys "suit song" till ett helt musikalavsnitt och the Big Bang Theory vars senaste säsong varit olidligt dålig (David Hylander på Weird Science tycker dock att den är kanon) har genom långa dansdagdrömmar redan börjat flörta med idéen. Community som i sådan stor utsträckning handlar om parodi och meta kommer naturligtvis förr eller senare också göra ett avsnitt. I senaste avsnittet lekte man till exempel med ett Glee-nummer.

Gott så.

3 kommentarer:

Tomas sa...

Stalkar Julia Skott din blogg, eller vad är det som händer?

http://www.weirdscience.se/?p=11648#comments

Robin sa...

Haha jag såg det där igår.

Sjukt sammanträffande eller är det jag som i hemlighet styr alla Sveriges tv-bloggare?

Vem vet?

Känns väldigt fint att du i alla fall uppmärksammade att jag faktiskt var först :P

Tomas sa...

Du var inte bara först, jag tycker du skrev mycket bättre. Musikalavsnitten är, i mitt tycke, i princip alltid ett otyg som "bryter illusionen" och som väldigt sällan är särskilt bra.

Dessutom hade fröken Skott inte ens orkat söka upp youtubelänkarna själv. Klent.