#42 Tidig nyårssammanfattning

2010 var ett innehållsrikt år. Det var året jag tog examen, året jag flyttade till Gävle för att kunna jobba, det var året jag blev dumpad, året jag tog förväll till Umeå, året jag började jobba som lärare, året jag krockade och året Komplett skrotade min dator utan att fråga.

Det känns hissnande att tänka tillbaka på. Som om jag sammanfattar en karaktär från någon teveseries förehavanden under en säsong. Förvisso inte någon karaktär från en speciellt händelserik teveserie men ändå högst respektabelt. I många av de bästa serierna är ju de små förändringarna de mest dramatiska.

Förut brukade jag avsluta varje år med att göra en 'top ten'-lista över årets album men det tänker jag inte göra i år. Dels för att ens minne oftast blir begränsat till den musik man lyssnat på de två-tre senaste månaderna och dels, eller kanske snarare främst, för att 2010 var året då jag i stor utsträckningen slutade lyssna på album.

Om albumformens vara eller icke vara finns sju miljoner intressanta artiklar att tillgå. Jag tänkte dock ironiskt nog avhandla två stycken album i detta inlägg. För 2010 var året då Håkan Hellström inte gjorde mitt favoritalbum på svenska. Det har tagit mig lite tid att komma till den insikten, för det är ingen liten omställning vi talar om här. Det är ett paradigmskifte i hur jag uppfattar svensk popmusik.

2010 var året då Annika Norlin bäst lyckades förena det triviala med det oändligt komplexa sådär som popmusik gör när den är som allra vackrast. När jag förra veckan fick infallet att kolla till min gamla Last.fm-profil för att se vad jag egentligen lyssnat på under detta år blev jag chockerad över att Norlins fina 'Isarna' inte bara är den låt jag lyssnat på flest gånger i år utan även den låt jag lyssnat mest på sen jag för många år sen skaffade ett Last.fm-konto (på den tiden hette det Audioscrobbler). 110 vändor har det blivit.

Likt några av mina favoritalbum, Håkans För sent för Edelweiss eller Whys Alopecia, så är det som fastnat djupast hos mig från Säkerts Facit små enkla meningar som man likt halstabletter kan ligga i timtals och bara suga på. Det heter:

'Nu mina damer, herrar: bruden och brudgummens vals, jag gömde min drömmar precis där, din axel blir till hals.'

Eller:

'Varför föddes man snäll?'

Alla år är bra popår men det här känns som ett riktigt solid år. Robyns släppte sin trilogi, Håkans skiva som faktiskt är jättebra, Bear Quartets Monty Python som också är jättebra. Om man fuskar på någon månad kan man räkna in Mattias Alkbergs Nerverna som också är jättebra.

2010 var året som jag slutade lyssna på album men lika fullt kan lista sju album som är jättebra. Det blir mindre motsägelser 2011 tror jag. 2011 blir året då jag får hålla i en tokspännande retorikkurs på skolan.

Försöker fylla på 2011-listan allt eftersom. Stay tuned.