#6 Är det konstigt att man längtar bort från Kevin Bacon nån gång?

"Att skriva av en bok är plagiat, att skriva av flera är essä som bekant". Enligt Göran Häggs sätt att se på världen är jag essäist. Min flickvän brukar säga att min hjärna kan vara lite halvautistisk ibland, jag älskar att hitta samband mellan olika ting och sy ihop dem till ett lapptäcke i mitt huvud. Måste jag skriva uppsats så föredrar jag att skriva synteser - skapa en egen helhet av andra författares texter.

Om ni har dödat tid på IMDBs forum någon gång så vet ni att leken 6 degrees of... är mycket populär på Internet. I dess ursprung så heter den 6 degrees of Kevin Bacon och går ut på att alla skådespelare går att koppla samman med Kevin Bacon via 6 led. Det finns en hel sida tillägnad fenomenet (Oracle of Bacon) med en applikation som automatiskt räknar ut sambandet. Pröva med ett par skådespelare, det är inte många som är fria från kopplingar allra minst amerikanska skådisar. De flesta dessutom bara i två eller tre led.

Världen är allt bra liten eller? Jo förvisso men det handlar nog mest om hur inavlat Hollywood är. Då gillar jag bättre mer långsökta och underliga kopplingar, de lapptäcken som mitt huvud konstruerar kan ingen internetapplikation hålla reda på. Egentligen så besitter jag och människor med samma mentalitet en enorm kunskapstörst. Tyvärr så gäller det främst saker som inte på något sätt behövs, varken personligt eller för samhället i stort. Under gymnasietiden kunde jag sitta och plugga tills min hjärna började kännas bakfull, utan att någonting gick in. Då kunde jag istället, som avslappning, sätta mig på Wikipedia och läsa om X-men-karaktärers släktskap och politiska associationer. Proven gick oftast helt okej, men om frågorna istället för hinduism eller nationalekonomi hade handlat om vilka mutanter som tillhörde the brotherhood, morlocks eller X-men så hade mina betyg varit goda nog för en läkarutbildning. Jag kan på tok för mycket onödig trivia om musiker, fotbollsspelare och liknande för mitt eget bästa.

Idag hade jag en sån dag när kunskapstörsten, vi kallar den så, helt tog över. Min B-uppsats om hormoslyr är i princip färdig nu. Men jag satt och finslipade på en introduktion till den svenska allmänhetens uppvaknande inför miljöfrågor. Från Elin Wägners Väckarklocka, Georg Bodströms Jorden vårt öde till Evert Taube och miljötankarnas intåg i mainstreamkulturen. Men jag ville hitta något exempel från sjuttiotalet då detta är den period som jag skriver om. Svaret blev svensktopsklassikern Är det konstigt att man längar bort nån gång?

Vad jag visste om låten var att den handlar om att vilja fly från staden, precis som titeln indikerar, och helt anspråkslöst ställer frågan att "om man älskar hav och vindar och är trött på neon och betong är det konstigt...". Det passade bra i min inledning, en stadsbefolkning som tröttnat på den urbana verkligheten och längtade bla bla bla började jag skriva. Men samtidigt som spotify spelade låten och jag skrev så började andra versen rulla. Och där är inte budskapet lika nostalgiskt landsbygdromantiskt längre: "Här talar de om kärleken i stora runda ord, här spränger man för bil och tåg, man våldtar moder jord". Man våldtar moder jord? Helt plötsligt snackar vi radikal ekologi och en terminologi som inte skulle vara främmande före ekofeminister som Carolyn Merchant. Sångerskan i fråga, Lena Andersson, längtar inte bort från staden eftersom den är trång och stökig, hon tycks vilja åka bort eftersom exploateringen av naturen som staden och dess infrastruktur representerar är för henne motbjudande rent ideologiskt. Våldtäkt.


Det här behövde undersökas. Enligt Wikipedia så slog Lena Andersson igenom med dunder och brak då hon som femtonåring uppträdde i Hylands Hörna och frågade svenska folket om det är konstigt att man längtar bort nån gång? Nej, det tyckte inte Sverige var det minsta konstigt och låten parkerade sig direkt högst upp på svensktoppen. Fröken Andersson gav sig iväg på folkparksturné land och rike runt, deltog i melodifestivalen med en låt signerad bröderna Gärdestad och körade på några ABBA-plattor. Här delar sig dock stigen, antingen kan man följa Lena Anderssons nya liv som pånyttfödd kalifornienemigrant via en hemsida och en blogg som verkar helt fantastiska med bilder redigerade i Paint och design skapad med någon uråldrig version av Word. Men det gjorde jag inte, jag valde att följa låtens historia. Tidstypiskt nog så är det inte Lena Andersson som har skrivit låten, istället är det en amerikansk låt som Stikkan Andersson har totat ihop en svensk översättning av.

Egentligen heter den I'm gonna be a country girl again och är skriven och inspelad av Buffy Saint-Marie. Vad jag var nyfiken på var om våldtäkten härstammade från orginalet eller om det var Stikkan själv som skjutit in den lilla frasen. Det senare visade sig vara sant då Saint-Maries version håller sig till en ganska typisk countrytematik om att nu är det minsann dags att flytta ut på landet: "Oh yes I'm gonna be a country girl again, with an old brown dog and a big front porch and rabbits in a pen". Guy Clarks L.A Freeway är en annan countrydänga efter samma mall (om än många resor bättre)

Här borde kanske kedjan slutat, men nu hade jag fastnat vid Buffy Saint-Marie av den enkla anledningen att jag råkade se en bild av henne. En countryartist som är indian? What? Nu visade det sig att Saint-Marie snarare är folksångerska i den utsträckningen man nu kan göra skillnad mellan country och folk men det hindrade inte henne från att vara en djupt fascinerande människa. En mycket kort biografi av kan sammanfattas med att hon är född inom ett av Cree-indianernas reservat i Kanada men blev tidigt bortadopterad till ett vitt medelklasspar, hon sjunger med ett helt vansinnigt vibrato - vibratokungen Elvis Costello står mållös och gapar - och hon har varit en ständigt återkommande gäst på Sesame street vilket i sig är coolt nog.



Dessutom så är hon Oscarsbelönad! Gissa varför... jo det var nämligen hon som skrev musiken till Top Gun med bland annat legendariska tryckaren Love lifts us up where we belong. Och vad betyder då det? Jo att Tom Cruise som hade huvudrollen i Top Gun spelade i A few good men (på heder och samvete) tillsammans med Kevin Bacon! Och där är vi framme, Lena Andersson > Stikkan Andersson > Buffy Saint-Marie > Tom Cruise > Kevin Bacon! Fyra led tog det att koppla Lena Andersson till Kevin Bacon och få min hjärna att implodera.

Herregud!