Som när man storstädat hemma. Permar som tömts, gamla leksaker och skolarbeten som kastats. Du blir lättare som person, men samtidigt finns en liten gnagande känsla att någonting av dig kan ha gått förlorat.
I veckan släppte Mattias Alkberg (denna gång under namnet Mattias Alkbergs Begravning) skiva. Det är sedvanligt bra musik. Och även om min hårddisk är blank är inte dess ägare det. Alla minnen tillsammans med Matti. Tunaskolan, Politix, Umeå, Trästock. De senaste tio åren har varit tillsammans med punkfarbrorn från Lule. Och jag har blivit en klokare människa som följd.
Jag börjar närma mig en ålder då corpse-painten klär mig lika illa som den klär Alkberg. Det gör ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar