Jag och syrran såg Kent för några veckor sedan. Det var blött och kallt men trevligt. Emellertid har de flesta låtarna har flytit ihop med minnet av lerigt vatten som pressar genom skorna och bildat en formlös Kent-gegga.
Jag kommer dock ihåg "Berg&dalvana" som de spelade någonstans halvvägs igenom. Att jag tittar ut över folkhavet och försöker räkna hur många som är där. Flera hundra. Flera tusen. Och att syrran säger "folk borde gifta sig till den här istället för Utan dina andetag".
Prinsessan Victoria gjorde det, människor vars namn jag inte kommer ihåg men som gifte sig och jag var där gjorde det och hundratals andra har också gjort det. Spelat "Utan dina andetag" på sitt bröllop. Det är en slående låt och "Jag kan inte ens gå, utan din luft, i mina lungor" är en otroligt slående rad. Men låten tyngs ju av att den handlar om en kärlek där så mycket förblir osagt "jag skulle ge dig, allting du pekar på, men bara när du inte hör, vågar jag säga så".
Om man prompt måste gifta sig till Kent vill jag verkligen ge eko åt systers kommentar, välj "Berg&dalvana" istället. Den slutar med uppmaningen "Håll ut! Jag behöver dig. Håll ut! Stå ut med mig. Stå ut med mig! Jag behöver dig"och det är i alla fall ärligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar